jag har börjat inse att det är lite för mycket folk som läser för att jag ska kunna skriva precis vad som helst. det är lite jobbigt, för under flera års tid har den här bloggen fungerat som min dagbok, där jag inte bara skrivit om vad jag gör utan vad jag tänker & känner. för ett år sedan började folk jag aldrig någonsin trodde skulle läsa en blogg berätta att de varit inne här & sedan dess har det bara gått uppåt. det är kul såklart att många läser, men det blir jobbigt de gånger då jag vill skriva om något jobbigt. som nu. för det känns lite för intimt att göra det när alla kan läsa. inte för att jag har något att dölja, men vissa saker vill jag bara att folk som faktiskt bryr sig om mig ska läsa. som när jag mår dåligt.

idag är en sån dag där jag vaknar & känner att någon fattas. att ingenting kan göra mig riktigt glad oavsett vad som händer. att jag kommer vara ledsen ändå & få ont i hela kroppen för att stå emot att bryta ihop. herregud, bryta ihop som är så fantastiskt egentligen men kräver så mycket kraft. man kan inte bara bryta ihop, man måste veta att man orkar återhämta sig efteråt. just nu gör jag inte det, inte en chans. min bästa vän skulle varit här nu, men hon blev sjuk. herregud vad jag hade behövt henne nu. men nu är hon inte här & det är inte den andra viktigaste personen i mitt liv heller. därför kommer jag ta en liten paus härifrån. av personliga själ, för jag kan inte skriva här för er skull tyvärr. men jag kommer tillbaka, det lovar jag. ha det bra sålänge. ciao.