Annie Bogsjö

som jag tidigare nämnt är att spendera hela sin vakna tid med att fundera på framtiden något jobbigt. men samtidigt jäkligt spännande. det känns fortfarande ganska långt bort, men jag vet hur snabbt tiden går under våren och det kommer bara säga smack så står jag där som färdig legitimerad sjusköterska. herregud alltså. min tanke innan har alltid varit att försöka få ett sommarvikariat någonstans i landet där jag sedan har chans till förlängning till hösten. problemet då är att jag måste veta ungefär nu vart och vad jag vill. det vet jag inte. en av mina bästa vänner känner precis samma, så just nu planerar vi faktiskt att åka till norge i sommar. så fort vi har fått vår svenska legitimation kan man söka en norsk, och sedan ta ett jobb i grannlandet där lönen är i princip det dubbla mot den svenska. man har också möjligheter att få både resan dit och boendet betalt, lite som en stafettläkares möjligheter här hemma.

 

i vintras blev jag intervjuad av sydsvenskan angående hur jag tänker som nyexad, och jag står fast vid att jag inte vill stanna här i skåne. främst för att lönen är så dålig, men också för att det just nu är kaos på de stora sjukshusen här och man får som sjuksköterska jobba ihjäl sig. så ser det ut på flera ställen. jag vägrar ta ett jobb bara för att jag måsta ha en inkomst direkt efter examen. om jag inte får den lön jag kräver, inte kan få vara ledig på ett helt år eller inte får tillräckligt lång bredvidgång på avdelningen så får det vara. detta eliminerar jag genom att åka till grannlandet och jobba, för där får man betalt efter hur mycket de faktiskt behöver oss inom sjukvården. eftersom jag redan har spenderat en sommar i norge då jag hade otroligt kul, kan jag verkligen tänka mig att göra samma sak igen. till hösten kan jag sedan börja söka jobb i sverige och vänta på att en avdelning som jag vill vara på erbjuder mig minst 25.000:- i ingångslön. om det dröjer får jag väl stanna i grannlandet, ingen ekonomisk förlust direkt och jag får ju erfarenhet oavsett vart jag jobbar. till alla er som är i samma sits just nu: våga stå emot lönekampen, låt inte någon arbetsgivare ställa krav på er om ingen semester eller tillägg istället för höjd grundlön. det är de som behöver oss mer än vad vi behöver dem, kom ihåg det. bristen på sjuksköterskor är ett faktum och inte under 25.000-kampanjen är större än någonsin! tänk på dig själv i första hand, det är din framtid det handlar om. ciao.