ett minne
Kategori: kärlek
det är påsken 2014. vi firar med hans familj i paris, där hans yngsta syster jobbar som aupair. det är kallt trots april, men solen skiner och det luktar som vår. vi besöker monets trädgårdar, äter middag på hennes stammisrestauranger, dricker drinkar på uteserveringar och vandrar runt genom staden. jag är lycklig, eller jag trodde iallafall att det var det jag var. att få spendera en hel helg med honom hörde inte till vanligheterna och jag försökte njuta av varje sekund. ganska exakt ett år senare gör vi slut, men det visste vi inte då.
en kväll ligger jag på sängen i vårt hotellrum medans han står i duschen. hans surfplatta, som jag har i knät och läser bloggar på, blinkar till och ett sms dyker upp i skärmens högra hörn. det är från en tjej som vars namn jag aldrig hört och det står "glad påsk, hoppas vädret är fantastiskt där du är just nu". först tänker jag att det nog är någon som skickat fel, men eftersom hennes namn finns inlagt som en kontakt så måste det ju vara en person som han känner. jag går in på facebook och kollar, ser att tjejen går i samma klass. men han har aldrig nämnt henne eller att de skulle vara vänner. väldigt konstigt eftersom jag träffat alla andra han umgås med. en sugande känsla går genom min maggrop när jag inser att något är fel. jag vet inte vad, men något.
jag säger aldrig någonting om det där sms:et och han har nog aldrig fått reda på att jag såg det. hoppades kanske i tysthet att han skulle berätta om sin klasskompis och presentera oss. men han säger ingenting om det eller om henne, inte en enda gång. hon nämns aldrig när han pratar om klassfester och sena pluggkvällar i skolan. sex månader senare gråter han när han berättar att han kysst en tjej i sin klass när de var på klassresa. han är så ledsen, panikslagen, han ångrar sig och ber mig på sina bara knän att jag ska förlåta honom. han älskar ju mig och det som hände var ett misstag. han säger inte hennes namn, men jag skriker det rakt ut för jag förstår ju att det är hon. det är klart det är hon. och när han förvånat tittar upp och frågar hur jag vet det så säger jag "magkänslan ljuger aldrig".
idag är det längesen, och jag har inte tänkt tillbaka på det där sms:et på flera år. men så lyssnade jag idag på en podcast som handlade om magkänsla. om det finns och om den betyder något. jag visste redan den där påsken för tre och ett halvt år sedan att något var fel, och så rätt jag hade. idag är han tillsammans med henne. tjejen vars namn han aldrig nämnde för mig, trots att de träffades varje dag. lita alltid på din magkänsla - det har jag lärt mig nu. om du tror att någonting är fel, så är det antagligen det. ciao.
