vår
Kategori: mina dagar
dagen efter att vi kom hem från semstern så opererade jag ut min visdomstand hos käkkirurgen. detta är något jag varit livrädd för och därför undvikit i sju års tid, men nu var jag tvungen. och operation gick bra. eller ja, det trodde jag. även om det var fruktansvärt både att göra det och dagarna efter så överlevde jag och var så otroligt stolt över mig själv som hade gjort detta. nu skulle jag ju slippa tandbesvär! men tyvärr blev det aldrig riktigt bra. det fortsatte att göra ont i käken och efter två veckor fick jag gå tillbaka. då misstänkte man en lokal infektion och satte ned en tamponad i såret för att det skulle läka bättre. det blev inte bättre, så jag fick antibiotika och smärtlindring. därefter blev det lite bättre, men så fort jag slutade med tabletterna kom smärtan tillbaka. och hur ont kan det egentligen göra tänker ni? det går inte ens att beskriva med ord hur ont jag har haft, det liksom spänner, värker, strålar i hela huvudet och jag har inte sovit eller kunnat äta ordentligt på över en månad. och när jag kom tillbaka igen gjorde de äntligen en röntgen för att se vad som var fel. där visades två stora lösa benflisor och en allvarlig infektion (osteomyelit) i käkbenet. detta innebar att jag fick opereras om på plats, ännu en fruktansvärd upplevelse, och sen börja med dubbla antibiotika som jag nu ska äta i två månaders tid. allt detta har gjort att den här våren inte alls blivit vad jag tänkt mig. har fått ställa in nästa alla aktiviteter och saker jag velat göra, och att vi under denna tid också har flyttat till en ny lägenhet och haft en miljon saker att fixa - helt galet. plus jobb och resten av livet utanpå det. jaja, det är som det är, jag kommer ju bli frisk och får väl lära mig att fokusera på det. men nu vet ni varför den här våren varit så jäkla sämst från mitt håll. ciao.
