Annie Bogsjö

om någon hade frågat mig för tre år sedan vad jag skulle göra i framtiden så har jag ingen aning om vad jag skulle svarat. jag minns inte vad jag hade för drömmar då, men jag vet att jag ville göra något nytt. att jag skulle plugga till sjuksköterska hade jag iallafall inte gissat. det var faktiskt mamma som fick in mig på de här banorna, för jag visste inte alls vad jag ville & då frågade hon "vad tycker du är roligt?". när jag funderade på svaret insåg jag att något jag faktiskt tänkt på i tysthet är att bli barnmorska. jag hade aldrig kollat upp vad som skulle krävas för att komma dit & när jag gjorde det såg jag att vägen är ganska lång. först tre års grundutbildning till sjuksköterska, sen minst ett års arbete inom somatisk vård & sist tre terminer barnmorskespecialisering. jag började fundera på alternativ men jag hade en känsla i magen som sa att det var det här jag skulle göra - något jag verkligen tycker är kul & intressant. jag bestämde mig för att skriva högskoleprov & lyckades faktiskt okej men inte tillräckligt bra för att komma in i staden jag helst ville; lund. jag fick helt enkelt söka på mina betyg & hoppas på det bästa.

 

lyckan jag kände när jag fick samtalet om platsen jag fått på sjuksköterskeprogrammet var nästan overklig. jag blev förvånad att jag blev så glad! så började historien iallafall & under första halvåret funderade jag några gånger på om jag var galen som gav mig in på något så oväntat & oplanerat. många av mina klasskompisar har vetat vad de vill länge, till skillnad från mig. men jag kämpade på & insåg för varje dag att jag tyckte det var riktigt spännande. första dagen på sjukhus höll jag på att kräkas av nervositet. första gången jag skulle sticka en levande människa skakade mina händer så mycket att jag trodde jag skulle missa, trots att det var i kroppens största muskel jag skulle injicera.

 

jag har sedan dess lärt mig otroligt mycket & även insett att jag är rätt duktig som sjuksköterska. att få beröm av kollegor, patienter & anhöriga gör mig varm i hela kroppen. men framförallt stolt! stolt att jag vågade prova, stolt över att jag hittat en väg att gå & stolt inför mitt kommande yrke. det är en härlig känsla. den uppskattning man får när man hjälpt en annan människa, den är ovärderlig.

 

dessa två åren har förändrat mig som människa, mina värderingar & mina framtidsutsikter. jag vet inte riktigt hur mitt liv kommer se ut om ett år, jag vet inte vart jag kommer vilja jobba eller när jag kommer påbörja min specialistutbildning. men just nu känns det otroligt bra & jag ser fram emot det så mycket! det känns rätt, vilket är det viktigaste. jag vet att jag har valt en väg som inte kommer göra mig rik, iallafall inte på pengar, men jag vet att det är ett yrke som alltid kommer att behövas & att jag värderar att älska det man gör mer än en hög lön. det är en viktig insikt jag fått om mig själv - att våga fatta det beslutet.