Annie Bogsjö

en sak jag haft på min bucketlist under en längre tid är att lyckas ta mig upp för sveriges högsta berg - kebnekaise. jag och min pojkvän började prata om detta redan förra året, och utan vidare förberedelser eller träning beslutade vi oss för att denna semester så kör vi! vi tog 24 timmars natt-tåg upp till kiruna, buss ut till nikkaloukta och därefter 19 km vandring ut till fjällstationen. där slog vi upp vårt tält i närheten, på en mysig liten plats med utsikt över fjället och forsen några meter bort. dagen efter går vi upp i ottan för att börja vår bergsbestigning, men missar skylten som viker av från den stora vandringsleden kungsleden. detta innebär att vi vandrar i 4 timmar åt fel håll, och sedan tillbaka igen som ni förstår. haha, som vi skrattade åt detta, och vi insåg efter att ha pratat med andra att vi inte är de första som missat den minimala skylten till "västra leden". vi fick iallafall bra träning med 8 timmars vandring i ett fantastiskt fint landskap.

 

nya tag nästkommande dag, och vi ger oss återigen iväg mot berget! denna gången ser vi skylten och börjar vår 7 timmars vandring på totalt 9 km till toppen. "västra leden" går som ni ser på bilden åt vänster uppför ett berg, sedan ned i en dal och därefter upp på nästa berg som leder till sydtoppen - högsta punkten i hela landet! vi var pigga och glada hela vägen upp och utsikten var helt magisk, solen sken och det var varmt och skönt. vi var några av de sista på dagen att ta toppen och precis innan det började dimma igen som tur var! vilken känsla att stå där uppe, men lite läskigt då sydtoppen består utav endast snö och is med stup rakt ned på båda sidor. fulla av adrenalin och lycka började vi vandringen nedåt. i vanliga fall går nog detta snabbare än upp, men på grund av den täta dimman som rullade in såg vi såpass dåligt att vi inte kunde gå fort. plus att det är otroligt brant, det är så mycket svårare att gå ned än upp. det tog oss 7 timmar tillbaka, och jag kan säga att efter totalt 14 timmars vandring har man ont precis överallt i kroppen. precis efter mörkrets ingång kom vi tillbaka till vårt tält och kunde pusta ut. tänk att vi klarade det, så himla mäktigt! dagen efter fick vi gå upp tidigt för att packa ihop tältet för att gå 19 km tillbaka till busstationen i nikkaloukta. många åker helikopter denna sträcka, ni förstår ju själva att man är lagom sugen på mer vandring dagen efter toppbestigningen. vi gick, men unnade oss en båtresa vilket kortade ned vandringen med 6 km vilket var en otroligt skön paus. därefter blev det tåget hem igen. vilket äventyr det var, jag är så jäkla stolt över oss som klarade det! det var jobbigare än jag trott, men känslan efteråt, den fantastiska miljön och såklart sällskapet gjorde det värt det tusen gånger om. rekommenderas verkligen! vi klarar mer än vad vi tror, kom ihåg det. ciao.